Det har redan i några års tid skrivits och talats så mycket om välbefinnande i arbetet att man börjar få nog. Temat är viktigt – det förnekar jag inte. När jag läser om eller ser på aktualitetsprogram om temat blir jag ändå ibland irriterad. Nästan utan undantag behandlas välbefinnande i arbetet som om det vore en fråga för arbetsgivaren och chefen. Perspektivet är med andra ord rätt ensidigt, eftersom detta naturligtvis är en gemensam sak för oss alla.
Det säger sig självt att arbetsgivaren och chefen har ett betydande ansvar för att saker och ting ordnas så bra som möjligt på arbetsplatsen. Jag tror att vi alla hoppas att var och en ska känna att de jobbar på en arbetsplats där det är tryggt att arbeta och där vars och ens insats uppskattas. Kronan på verket vore naturligtvis att man också kunde utveckla sin egen kompetens och kunde påverka innehållet i arbetet och atmosfären på arbetsplatsen.
Jag vill betona ordet påverka. Var och en av oss bidrar – genom kompetens, beteende och person – till att påverka såväl arbetsplatsen som arbetskompisar, chefer och arbetets innehåll.
Ett gemensamt ansvar för trivsel på arbetsplatsen
Var och en av oss har ett ansvar för arbetsglädje och välmående på arbetsplatsen, både jag och du. Forskning har visat att arbetsglädje inte uppstår på grund av titlar eller löneförhöjningar utan genom att man känner att man behövs och är en viktig del av arbetsgemenskapen. Det är också viktigt att var och en av oss har något att säga till om i det egna arbetet och att vi har trevliga arbetskompisar som vi under pauser kan ta igen oss med och utbyta tankar med om det mesta.
Om det råder en dålig atmosfär på jobbet skyller vi oftast på Någon Annan. Denna tråkiga typ, Någon Annan, ger oss otrevliga arbetsuppgifter, vare sig uppmuntrar eller ger feedback, låter bli att fylla på kopieringsmaskinen, dricker de sista dropparna i kaffekannan och städar aldrig upp efter sig i fikarummet. Det är för lätt att fastna i att ständigt vara missnöjd och klaga trots att man egentligen står stadigt på egna ben mitt i en bra vardag och ett gott liv.
Hur vore det om vi äntligen kunde glömma denna Någon Annan och inse att det är allas vår uppgift att värna om arbetsglädje och välbefinnande på arbetsplatsen? I själva verket har just du makt att skapa en bättre atmosfär och trevligare arbetsdag, både för dig själv och för andra, och det kräver inte ens någon stor ansträngning. Du kan börja med riktigt grundläggande saker: säg god morgon till både arbetskompisar och chefen, snacka med arbetskompisar under kaffepauser och fråga hur det står till. Om du vill vara riktigt radikal kan du till och med berömma en arbetskamrat för ett gott arbete eller en ny frisyr. Och knappast tar chefen heller illa upp om du är vänlig mot hen också. Utan uppmärksamhet från varandra i den vanliga vardagen på jobbet blir stämningen slö och livet grått. Och det samma gäller förresten även hemma! En god och värdefull vardag såväl på jobbet som hemma består av små goda gärningar som vi uppmärksammar våra medmänniskor med. Ett leende och gott uppförande, beröm och uppmuntran – så enkelt är det faktiskt!
Det bästa sättet att lösa frågor som bekymrar en är öppen diskussion
Det är arbetsgivarens och chefens ansvar att se till att arbetet löper. För att chefens jobb, dvs. ledarskapet, ska lyckas behövs en öppen kommunikation i båda riktningarna – att lyssna och tala om både bra och mindre bra saker. Varje medlem i arbetsgemenskapen inverkar också på ledarskapet genom att vara aktiv eller passiv, klaga eller låta bli att klaga, söka lösningar eller grubbla på dem för sig själv. Det lönar sig inte att lita på att ”någon nog säkert upptäcker om allt inte står rätt till med mig”. En chef kan ha flera tiotals medarbetare och kan inte känna till problem som ingen talar om för hen. Det är betydligt bättre att frimodigt tala ut om det är något som bekymrar en och som påverkar arbetsmotivationen och hur man klarar av att utföra sina arbetsuppgifter.
För att citera Dalai Lama: När jag talar upprepar jag något som jag redan har sagt. När jag lyssnar på andra lär jag mig nytt. Vi har alla två öron och en mun – låt oss använda dem i motsvarande förhållande.
Kirsti Lonka, professor i pedagogisk psykologi, har lanserat en anvisning med fem punkter som bra kan tillämpas varje dag på varje arbetsplats: respektera, lyssna, uppmuntra, var intresserad och ge beröm. Var och en av oss vill bli accepterad, bli hörd och sedd med både sina kunskaper och sina utvecklingsområden. Beröm och uppmuntran vid framgång leder till ännu större prestationer.
Jag tror på dialog. Uttryckligen på en sådan dialog där vi diskuterar och lyssnar på varandra. Det finns olika åsikter och så ska det vara. Man kan också vara oense – också det är OK. Målet bör ändå alltid vara att försöka lösa meningsmotsättningar tillsammans. Även svåra frågor kan lösas om man bara diskuterar saker och ting öppet.
Ingenting är omöjligt!
Tiina Jyllilä
förvaltningsdirektör